Ljusare tider

Idag var det skönt att vara på jobb, man fick tänka på en massa annat istället för på allt det tråkiga! Kändes motigt att fara hem också... Men efter att har fått prata med han i telefon så känns det mycket lättare! Jag intalade mig själv att jag inte skulle börja gråta när han ringer, jag ska stå emot. Men det var ju lättare sagt än gjort... Efter att vi hade pratat en liten stund så börjar tårarna rinna...och han frågar;
-Gråter du?
Vad ska man säga, det går liksom inte att undgå att höra att jag är ledsen och gråter.
-Joo, jag gråter...
När han hörde att jag var ledsen och grät så visste han nog inte riktigt vad han skulle säga. Var säkert inte så kul att höra att jag var ledsen... Trodde aldrig att jag skulle gråta i telefonen, trodde jag skulle klara det men tyvärr så brast det! Men efteråt så kändes det lite bättre och vi pratade nästan totalt 3 timmar ikväll. Tror att det är rekord, men det är så lätt och enkelt och prata med han! Känns som om vi kan prata om ALLT...och ikväll har vi nog pratat om det mesta.

Måste erkänna att jag tror aldrig i hela mitt liv att jag har kännt så här mycket för en kille. Jag tycker om han så fruktansvärt MYCKET!!! Jag hoppas att han förstår det... <3